by Emma Niklasson

Vad sur jag kan bli på mig själv ibland. Idag hade jag störigt bråttom hem efter ledningsmötet

och tog med mig lite jag kunde göra hemma sen eftersom jag åkte lite för tidigt egentligen. Men

så kommer jag hem och inser att jag glömt mitt allra viktigaste redskap - USBminnet. Nu sitter

jag här med oskrivna snokuppdrag, oskrivna fusklappar till Luciatåget och har allmänt lite koll

på läget. Varför ska mitt jobbliv sitta i en sticka jag kan glömma? Suck. Imorgon är en ny dag,

tack och lov.

 

Puss på er.