by Emma Niklasson

Jag tänker inte säga att jag är glad att det är fredag idag faktiskt, utan om
en timma och fyrtio minuter sitter jag bänkad i en kyrka (som jag förövrigt
ogillar starkt). Jag ska nämligen följa med henka på begravning, och säga
hejdå till hans farmor. Jag har aldrig varit på begravning förrut och på ett
sätt känns det skönt att den första blir med någon jag inte stått nära. Jag
tror det kan vara bra. Jag är lite skraj faktiskt.

Och, jag har ingen vattenfast mascara, damn!